Italienskt parti: den klassiska schacköppningen förklarad
Italienskt parti börjar med 1.e4 e5 2.Nf3 Nc6 3.Bc4: vit utvecklar sig snabbt och riktar löparen mot f7, det svagaste fältet nära svarts kung. Det är en av de äldsta öppningarna, analyserad av italienska mästare redan på 1500-talet, och den spelas på alla nivåer än i dag.
Öppningen följer öppningsprinciperna till punkt och pricka, och därför är den en perfekt första öppning att lära sig.
Huvudvarianten
Båda sidor utvecklar sig, kämpar om centrum och rockerar. Efter 3…Bc5, Giuoco Piano, är den vanligaste planen i dag lugn: c3 och d3, ett stabilt centrum och en långsam uppladdning. Den kallas Giuoco Pianissimo, ”det mycket lugna spelet”.
Tvåspringarspel och Fegatelloangreppet
Om svart spelar 3…Nf6 i stället för 3…Bc5 (tvåspringarspel) kan vit gå direkt på f7 med 4.Ng5. Det naturliga svaret förlorar då: efter 5…Nxd5? ger vit bort en springare på f7 och drar ut kungen till mitten av brädet. Angreppet kallas Fegatelloangreppet, på engelska Fried Liver.
Planer att komma ihåg
- Vit spelar ofta c3 och d4 för att ta hela centrum, eller c3, d3 och en långsam springarmanöver Nbd2–f1–g3 mot kungsflygeln.
- Svart utvecklar sig snabbt och slår tillbaka med …d5 när det är säkert, för att frigöra ställningen.
- Båda sidor håller ett öga på f7 och f2: löparna på c4 och c5 siktar rakt mot dem.
Övning: undvik Fegatelloangreppet
Svart drar. Hitta det bästa draget, och slå inte tillbaka på d5 med springaren.
Gör draget på brädet: dra en pjäs, eller klicka på den och sedan på ett fält.
Löst!
5…Na5! angriper löparen på c4 och driver bort den eller byter av den, och svart får aktiva pjäser för bonden. De skarpa 5…b5 och 5…Nd4 går att spela men är svagare; 5…Nxd5? stupar på 6.Nxf7.
Det viktigaste
- Italienskt parti: 1.e4 e5 2.Nf3 Nc6 3.Bc4, med löparen riktad mot f7.
- Efter 3…Bc5 är den moderna huvudvarianten lugn: c3, d3, rockad och en långsam uppladdning.
- Efter 3…Nf6 4.Ng5 d5 5.exd5 spelar du 5…Na5, inte 5…Nxd5?, som leder rakt in i Fegatelloangreppet.